Fulklädsfunderingar

Satt och funderade lite på en grej för ett tag sen. Hur lågt är det okej att sjunka liksom klädmässigt i ett förhållande innan det blir illa? Hur fula får ens slappiskläder egentligen vara...

Alla har nog några favorit och hatoutfits hos sin partner..Och när jag är hemma så har jag ett par så sjukt fula mjukisbyxor som jag knappt vågar visa för mig själv som jag glider runt i som inte kan vara bland Pezhmans favoriter.
Dom är säkert 30 cm för långa och ger mig en barbapappa-formad kropp, otroligt smickrande.. Plus att jag förutom dom har några andra skönheter också..
När jag är hos Pezhman så snor jag alltid hans slappiskläder, så jag har nån sorts hatkärlek till hans. Dom är också fruktansvärt fula, men så sjukt sköna så det inte riktigt går att ge dom det hat dom egentligen förtjänar.
Dom går under namnet kurdbyxor och har så mycket plats i sig att man skulle kunna göra en pirruett a la Tomas Brolin i dom utan att dom rör på sig.
Sen har han ett par kalsonger som jag också hatar lite =) Det är på nåt sätt lite pensionär i blöja på ålderdomshem över dom.. Men dom syns inte till så ofta som tur är!

Men det är väl egentligen bra att man kan släppa på det där och vara lite mer bekväm och på riktig inför varandra. Ingen normal person orkar glida runt och vara skitsnygg 24/7, inte på strålande humör hela tiden heller för den delen. Jag hoppas iaf att det inte är så!
Jag menar, jag älskar ju han i hans fula byxor, det är han på riktigt. Ingen creapy snygg-robot liksom.

Men finns det nån magisk gräns i fulhet gällande sånna här kläder som inte borde passeras? Jag gissar på att dagen då jag har på mig pensionärskalsongerna istället för Pezhman är min, men det kan säkert diskuteras...


Vet inte riktigt vad jag hade tänkt få sagt med det där, men det blev visst ganska långt..
Shululu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback