Matilda

Det var en tant på tunnelbanan idag. Det var trångt som satan och hon försökte allt hon kunde för att få börja prata med någon... Hon liksom tittade på alla runt omkring henne med snällaste blicken och lite som om hon var på väg att börja säga nånting hela tiden. Sjukt söt var hon! Och när hon tillslut fick börja prata med en person så sken det om hela hon.
Jag vill också bli en sån där prata-med-främlingar-tant när jag blir gammal.. Och absolut inte en bitter en!
Det verkar lite som om alla gamlingar som har barnbarn med sig är mycket gladare än dom som går omkring helt själva. Det kanske är det som är tricket, se till att skaffa sig en hög med kåta barn så det blir ännu mera barnbarn sen, så man håller sig ifrån det bittra sen när man blir gammal...
Usch,sådär kan man ju inte säga! Fast om man nu har en massa massa barnbarn kanske man blir utbränd på gamla dar istället, för mycket jagande i parken liksom...
Man får kanske helt enkelt bara köra på och hoppas allt man orkar på att inte bli en surtant med bitter-smala läppar och dömande arg-ögon..