Matilda

Ibland blir jag lite förvånad över min egen fantasi, hur långt jag låter den spinna iväg innan jag sätter stopp. Nyss pratade jag med en vän om hans olika vägar och vad han ska göra med sitt liv, och hur det blir om han gör fel val... Då är det första alternativa resultatet av fel väg som jag kommer på såklart att han kommer sluta med nytt kön, på en thaländsk ö, knaprandes på en gammal pizza med magiska svampar på och med en liten pojke i ena handen. För det är ju jääävligt troligt att det skulle hända... Och det är såklart det första som poppar upp i huvet. Säkert det första som poppar upp i huvet på alla andra också vill jag försöka intala mig, men det är det kanske inte.

Det där var ju bara en liten fantasi av alldeles för många, som rövslickar-tomten tex. Den var jävligt rolig! Men jag tror vi skiter i att gå in närmre på den nu. Använda små mini-hundar som fotboll och skjuta iväg dom i värsta frisparks-sparken blir också väldigt roligt i mitt huvud.. Vad förvånad ägaren skulle se ut medan den lilla hunden flög genom luften haha.


Nej, fan nu ska jag skärpa till mig. Sådär får man ju inte göra!