Matilda

Det är titanic på TV nu,och jag är helt nykär i Leonardo Dicaprio. Vilken lycka!
Första gången jag såg den så skratta jag igenom allt det hemska. Jag försökte verkligen at gråta åt det sorgliga,men de gick inte. Inte det att jag är känslokall och ond. Utan mer pga av kvinnan som råkade hamna i stolen bredvid mig denna vackra kväll i biosalongen.
Hon grät från första sekund och fram tills sluttexterna. Och inte lite snyftande då och då, nejnej. Människan grät högt och ljudligt, och tårarna bara sprutade ur henne. Såklart man skrattade!

(Andra gången grät jag,och alla andra gånger med) Beviset på en icke känslokall Matilda!


Och när vi ändå är inne på titanic så skulle jag vilja efterlysa mitt fina örngott, med just herr Dicaprio tryckt på.
Ojojoj vad jag gillade den filmen,och oj vad jag skulle vilja ha det örngottet igen =)